Rotavirus

Så var det måndag igen.. och vi byter fortfarande bajsblöja lätt mellan 8-15 gånger per dag, vi är inne på 11:e dagen med diareé på lillgrabben och vi vet fortfarande inte vad det är förnåt, läkarna misstänker dock Rotaviruset.

På onsdagen fick vi åka till akuten i Katrineholm med Liam för han spydde och hade magsmärtor, han skrek konstant i 4 timmar pågrund av smärtorna.

Vi fick direkt komma in till en läkare som var hur bra som helst, har nog aldrig träffat på någon bättre läkare, han va inte en sån där läkare som ofta tycker att han är nån "speciell" och kan behandla folk hur som helst bara för att han är läkare, nee.. denna va skitbra och brydde sig verkligen, (han ringde även några dagar senare för att kolla läget) han ville se när vi matade Liam, men vi hade ju bara åkt i ren panik för att han hade så ont och helt glömt ta med mat åt lillgrabben men läkaren sa åk hem och hämta, stressa inte, ta det lungt. Tummen upp för sådana läkare, fler såna läkare vill jag se. Liam åt och läkaren tittade hur han reagera och vad som "hände" Liam åt upp allt men när han va klar så spydde han upp allt igen.

Läkaren kunde inte hitta nåt fel men han sa nåt om hmm.. nu minns jag inte vad det hette men det var iallafall nåt med att tunntarmen går in i tjocktarmen, men han sa att det nog inte va det heller men han ville inte skicka hem oss ifall att, så han skickade oss vidare till Eskilstunas sjukhus.

I bilen somnar Liam av ren utmattning och sover hela vägen till Eskilstuna, sover hela tiden i de 40 minutrarna som vi fick vänta på en barnläkare på akuten i Eskilstuna. När han väl vaknar är han vår glada lilla Liam igen, inga symtom på att må dåligt. När det är vår tur så säger denna läkare att han inte heller kan se nåt fel och han trodde inte heller att det va nåt fel på tunn/tjocktarmen. (skönt) och så tyckte han att Liam verkar va hur pigg som helst så det var bara att åka hem igen, men om Liam fick kräkningar och magsmärtor igen skulle vi genast åka in igen.

På torsdagen vaknar Liam pigg och glad, sambon åker till jobbet och Robin går till skolan, och jag sitter och pumpar då Liam börjar bli ledsen så jag avbryter pumpandet och fixar lite mat till Liam för det va dags för han att äta och jag antog att det va därför han gnällde lite, går in i sovrummet med han men han vill inte äta och är nu ganska ledsen så jag vaggar honom till sömns i famnen och när han väl somnat ger jag han flaskan och då äter han och när han ätit klart lägger jag honom i sängen, men han vaknar på en gång och är ledsen så det är bara att börja om med att vagga honom i famnen och till slut somnar han igen, försöker igen lägga honom i sängen men han vaknar igen och är ledsen och nu vill han inte somna om och nu gallskriker han och vrider, snurrar och vänder sig (typ som när en krokodil tar ett byte) även när man tar han i famnen så vill han inte vara still, han trycker sina små bebisben utåt.

Jag känner igen det sen dagen innan så börjar ringa min sambos mobil men ingen som svarar, ringer säkert en 5 gånger och inget svar, testar min mobil som jag vet ligger i bilen men inget svar där heller.. börjar få lite panik.. så ringer min mamma som kommer över hon tar Liam och jag fortsätter ringa men inget svar, ringer min bror som har sambons brors mobilnummer ber han ringa honom för att be han leta upp sambon på jobbet (dom jobbar på samma ställe) nu spyr Liam också och stönar och skriker av smärta och mamma säger att jag får ringa ambulansen men då ringer hemtelen och det är sambon som är i luren och jag säger att vi måste åka till sjukhuset så han åker hem struntar helt i att säga till chefen.

Jag börjar packa till mig och Liam för idag åker vi inte hem, sambon kommer hem och vi åker tillbax till Eskilstunas sjukhus, barnavdelningen.. Liam somnar äntligen i bilen, vi kommer fram, han vaknar och självklart har smärtorna gått över då men det spelar ingen roll vi åker iallafall inte hem.

Vi fick träffa två läkare och vi berättar att han haft diareé i sex dagar och nu dom två senaste dagarna har han spytt och haft magsmärtor, vi kommer fram till att det ska bli några prover tagna och dom vill ha oss på observation över natten.

Provtagningen gick sådär Liam var hur ledsen som helst.. stora krokodiltårar rulla ner på kinden.. ur hans lilla finger skulle dom ta blod som skulle fylla 3 rör, sen 2 små maskiner skulle ha några droppar var och sen ett smalt smalt rör skulle fyllas, när allt var klart så va han finger helt rödlila och handen helt blodig, på golvet fanns det med bloddroppar.

Efter prover tagits fick vi gå upp till avdelningen 62V2 för barn och ungdomar med infektionssjukdomar som diareé, kräkningar och halsinfektioner, Fick ett litet rum som var döpt till blåklocka, där det bara fick plats en enkel säng, en bebissäng, ett bord+ en stol, en TV och ett pytteskåp. Liam fick inte lämna rummet så där i det lilla rummet fick man sitta hela dagen, hela kvällen, natten och morgonen därpå.

På kvällen kom en sköterska in och tog temp, vägde och så tog några nya prover som hade blivit fel tidigare, kunde även nu lämna bajsprov och urinprov då Liam bajsat och kissat i katetern. Ingen feber hade han och han hade ju såklart gått ner i vikt, det ända provsvar jag fick nu var angånde uttorkning i kroppen, Liam hade 0,7 och det ska ligga på 0,0 resten av provsvaren får vi under veckan, och på tisdag ska det tas nya prover.

Efter läkarronden på morgonen fick vi åka hem för läkaren tyckte vi kunde observera hemma och självklart skulle vi återkomma igen om det blev likadant igen. Men turen har vart på vår sida och vi har sluppit åka in (hittills). Nu är det bara diareér igen. Nee detta vill jag inte vara med om igen, det var verkligen läskigt när Liam spydde och stönade/skrek av smärta.


Tur som jag hade låg kameran kvar i skötväskan så jag kunde ta lite bilder, som ska in i Liams "första året" bok.


Pappa och Liam..


Stackars liten..


Doktorn ville titta när vi mata..


Liten nyfiken..


Stackare..


Liam i barnsängen uppe på rummet..




En trött liten kille på sjukhuset...